Lite om hur det hela började, fortsatte och hur det kan bli framöver.
  
 
   
 
Det var en gång en liten pojke .......
Jag har letat lite i gamla fotoalbum och hittat några bilder där man kan spåra mitt gryende järnvägsintresse.
Var det här mitt järnvägsintresse började ?

En förväntansfull gosse, knappt 1 1/2 år 
med packad resväska, färdig att borda rälsbussen.

Bilden tagen sommaren 1957, troligtvis i Norrköping.

 		 Foto: Rolf Frykmo
Tågsemester i södra Sverige 1958.

Bilden tagen vid småländska Lökaryd som var en av
anhalterna på semestern.		 Foto: Rolf Frykmo

På min 3-årsdag stod denna stad och väntade.
Min far hade under vintern knåpat ihop hus gator och den stump räls som blev min första anläggning.
Tåget drevs av batteri, rälsen var treskenors Trix med papp-slipers har jag för mig.
 Foto: Rolf Frykmo
Jag har fortfarande kvar några av husen nerpackade i en kartong i källaren.
 
När vi fem år senare flyttade till en större lägenhet byggde vi en ny anläggning. Staden fick några nybyggen bl.a ett större stationshus och järnvägen byggdes under staden och vidare ut efter hela väggen. Räls och lok kom från Fleischmann. Saknar tyvärr bilder från denna anläggning.

1970 flyttade familjen till Strängnäs, då monterades anläggningen ner för gott och andra intressen tog över.

 
Omstart  1987-1988
Modelljärnvägsintresset vaknade under sjuttitalets sista år när jag som flitig pendlare for mellan Huddinge och Norrtull till mitt första jobb. En tågluffning 1979 ökade intresset ytterligare.

Nu byggde jag tankebanor under många år.
Varken ekonomi eller utrymme fanns för att börja bygga på riktigt.

Men 1988  hade jag precis som min far byggt en liten rundbana till vår äldsta grabbs 3-årsdag.
En H0-runda med några av farsans hus och några egna med förebild från Skultuna fanns på plats.
Samtidigt hade jag köpt en liten N-skale startsats från Arnold som jag provade i källaren och när jag efter något år insåg att det bara var jag som var intresserad av att bygga med tåg började jag planera för en egen bana i källaren och den skulle byggas i skala N med Skultunatrakten som tema.

 
Första N-anläggningen och planering för nästa anläggning   1990-1994
 
Första försöket blev en fällbar hyllbana i källaren. En 3,5 m lång anläggning i skala N med rundbana i två plan och mycket trånga kurvradier. Banan innehöll även en linjedel med säckstation och hade fungerande pendeltrafik med två stycken VL/TGOJ-motorvagnar. Den centrala modulen avbildade Skultuna station. Spår med ballast och några hus kom på plats men landskapet blev aldrig klart.
Det var mycket trångt i källargången och vi skulle snart bygga ut huset och ett nytt källarrum skulle öppna sig.
Bild på den första N-banan i källaren.


Vid den här tiden höll man som bäst på att rusta upp banan mellan Kolbäck och Ramnäs för Bergslagspendeln. Det skulle innebära att banan utanför Skultuna skulle läggas ner, så nu var det läge för dokumentation med fotografering och uppmätning av byggnader, stationsområden
och de motorvagnar och lok som trafikerade banan. Hösten 1991 gick det sista tåget förbi Skultuna station och då fanns det mesta jag behövde dokumenterat på ritningar. 

- - - -                                                                              upp 

Jag jobbade då nära stationen i Västerås och där tog jag åtskilliga foton av VL/TGOJ:s motorvagnar X20-X22, både från sidan och uppifrån för jag hade bestämt mig för att bygga dessa till banan.
Vi är årsbarn, jag och dessa Hilding Carlsson-motorvagnar och jag har rest med dom som barn mellan Norrköping och Västerås (då var de beige/gröna). I mina tonår tjänstgjorde dessa nu brandgula vagnar som "Strängnäs-expressen" mellan Strängnäs och kompisarna i Åkers styckebruk. Under 90-talet kunde jag se och höra vagnarna från vårt hus när de passerade bron över Svartån utanför Skultuna. Även nu, år 2001, går ett par X20:n i VL:s blå-vita målning från Västerås.

Förutom X20-serien gjorde jag ritningar på TGOJ:s Ma, Bt och Hg-lok för kommande modeller.
Det vara "bara" att leta lämpliga chassien att göra byggena på. (Se loksidorna)

- - - -                                                                              upp 

När man far runt och dokumenterar med kamera, penna och papper bör man ibland tänka sig för lite extra.  Oftast är det ju rätt avfolkade miljöer man letar upp och då är det lugnt.
Så trodde jag det var runt Skultuna station också, men en av de sista gångerna jag var dit förstod jag att det flyttat in en familj på övervåningen där det tidigare varit tomt.  De såg en "skum" karl följa bangården upp och ned. Till saken hör att vid samma tid härjade en pyroman i Skultuna och hade satt eld på några enskilt belägna hus, bl.a ett i närheten av stationen. inte undra på om de blev misstänksamma. Som tur var kom de ut och pratade med mig innan de ringde polisen och jag kunde förklara mitt märkliga beteende. Men som sagt var, man ska alltid se till att  berätta vad man håller på med. På det viset kan man dessutom få värdefulla uppgifter om hus och miljöer.


 - - - -                                                                              upp

 
Andra N-anläggningen  ---  ´n Skultuna   1998 - 2001


Skultunadelen från första banan fick bilda stomme i nästa bana som byggdes efter väggarna i utbyggnaden. Nu blev det möjligt att bygga långa körsträckor med vettiga kurvradier. Skultuna-delen kompletterades med ytterligare en modul där det finns en vagnverkstad, en lämplig plats för att ställa upp motorvagnarna. Inte helt felplacerad med tanke på närheten till både TGOJ:s verkstad i Tillberga samt ABB/Adtranz i Västerås. (eller är det Bombardier de heter numera?)  
Men landskap och detaljer hade fortfarande svårt att komma på plats. Istället byggdes ytterligare en modul i anslutning till Skultuna. Det är ju alltid roligare att börja med något nytt. Det blev en hörnmodul med förebild från Westerkvarns slussar och kraftverk vid Kolbäcksån. 

I december 2000 kom en inbjudan till en kommande MJ-utställning i Västerås. Detta satte nu fart på landskapsbyggandet och de två Skultuna-modulerna fick både landskap och figurer på plats för att kunna ställas ut i Maj 2001.
Det blev en statisk modell som ställdes ut eftersom jag för tillfället hade stopp på samtliga motorvagnar och pendeltrafiken ännu inte var flyttad till den nya banan.
Modulerna kryddades istället med många detaljer som besökarna kunde upptäcka om de gav sig tid att titta på anläggningen.

Spårplan över  källarbanan som den såg ut 2001. 
 
    upp

  

Skultunabanan som utställningsbana 2001-2002 upp

 
Utställningen i Västerås gav blodad tand, det var givande att ställa ut och visa upp vad man kan göra med N-skalan som hittills ofta kommit i skymundan. Under utställningen fick jag en inbjudan att delta i kommande Norska Modelljärnvägsföreningens Höstmesse senare under samma år.

Men om jag skulle ställa ut anläggningen igen var det några saker som borde genomföras:

  • Få ordning på alla lösa kablar och sockerbitar under anläggningen. 

  • Bygga en  central kontrollpanelen med färdiga anslutningspunkter.  

  • Nya moduler behöver byggas för att göra den körbar på utställning.
    Två hörnmoduler och en "baksida" som bildar en rundbana.
    Baksidesmodulen behöver några uppställningsspår samt ett par stickspår där de två pendeltågen skall vända med hjälp av ett par reläer. 
  • Ett transporterbar benställning som inte tar alltför stor plats att lagra och transportera och som dessutom är någorlunda stadig.
  • Ett någorlunda lättmonterat skydd mot alltför ivriga fingrar som ändå inte är fult och skymmer sikten för besökarna.

Tiden var knapp fram till oktober, men man ville gärna ha med anläggningar under uppbyggnad så det passade mig utmärkt, det räckte med att ha rälsen på plats och landskapet endast påbörjat.

Baksidesmodulen blev byggd. I enklast möjliga utförande.
Den är dessutom kablad för pendeltrafik så att två motorvagnar växelvis kan åka runt anäggningen , passera Skultuna station och sedan vända tillbaka igen.

De två hörnmodulerna blev fyra hörnmoduler av lättviktstyp (byggda i styrofaom + plywood).

Anläggningen visades efter dessa kompletteringar upp på  Höstmessen i Lilleström den 20-21 okt 2001. Under sommaren 2002 kom även landskapet på plats på de nya modulerna varefter anläggningen visades på en lokal utställning i Skultuna och återigen på den Norska Höstmessen.

Spårplan över  utställningsbana 2002 

 
    upp

 
Vad hände sen ........ upp

 
Ideéer fanns det  många, de flesta stannade på idéstadiet, några påbörjades men blev aldrig färdiga och några få genomfördes fullt ut.

2003 blev ett mellanår, inga utställningar och ganska lugnt vad gällde bygge av järnväg.
Däremot påbörjades byhgen av lok och motorvagnar.

Samtidigt som jag påbörjat egna scratchbyggen av Regina och Banverkets Qtb har det hänt roliga saker på den svenska N-skalemarknaden. 
Den klassiska rälsbussen, Y6:an och en T44 kommer som byggsats med gjuten kåpa för anpassning till lämpligt chassie.

Därefter .....

Under 2005 påbörjades en rad byggen av Fremo-N moduler som skulle bli stommen i en mer flexibel utställningsbana.

Till anläggningen började jag ta fram egna detaljer och konstruktioner i etsteknik, smådetaljer, hus och lokmodeller.

 

 
    upp